skotte

Man pratar ofta om kompisar, sånna man hänger med, tar en latte o snackar skit med på något café på stan...
Men jag är av åsikten att äkta vänner är mer av den sorten att de finns för mig o jag finns för dem så väl som fysiskt som i hjärta o tanke.
Som det ju heter "I nöden prövas vännen!"
Jag kommer här ge er en liten presentation av de som betyder nått för mig..

Vi kan börja med Sussi
Sussi och jag lärde känna varandra i åk 3-4, blev väl egentligen inte direkt polare förrän i åk 7.
Vi hade tidigt ett gemensamt intresse i sport o hästar... och killar även om våran smak skillde sig rejält.
Sussi är en av mina allra bästa vänner, vi hörs inte dagligen men ofta, ses inte lika ofta nu för tiden som förr men när vi väl ses så har tiden stått still. Vi har stöttat varandra genom alla faser i livet, medgång som motgång. Sussi är en som alltid ger sanningen även om den ibland kan vara hård men då ger hon även en bamse kram som litet plåster på såren. Sussi var även TOASTMADAME vid mitt bröllop o allt hade inte blivit så perfekt utan hennes insats den dagen. Jag hoppas och tror vi kommer ha kontakt tills döddagar

Sen har vi Anneli
Anneli och jag lärde känna varandra i 2an, gick i samma klass åk.2 - 9. Jag var som ett av barnen i hennes familj o hon var alltid lika välkommen hemma hos mig. Anneli flyttade i vuxen ålder till mitt område o vår kontakt tätnade, umgicks flera gånger i veckan. Jag lånade hunden av henne, köpte med kondis bakelser från stan o peppade henne med när hon var nere. Hon i sin tur tog mig med på diverse äventyr då jag inte var i balans.
Anneli o hennes hund Zippo har en stor plats i min son Jontes hjärta, Zippo var hans allra bästa vän när de var små.
Anneli o jag umgås inte heller så ofta längre, något jag är jätte ledesn för men livet ter sig annorlunda emellanåt.
Men vi pratar o har sms kontakt o hon kommer alltid, i evighet vara en av mina allra bästa vänner

sen kör vi på Ullis
Ullis o jag lärde känna varandra i första ring i gymnasiet, i Finspång.
Ullis var inte alls lika stel o mesig som de andra bönderna från landet. Nae, hon var skoj o hade en stor humor.
Vi umgicks flitigt under några intensiva år, festade o hade skoj, sov hos varandra- jag hos henne på landet o hon hos mig i stan.
För mig är Ullis en av de finsate människor jag känner, stark, klok, ärlig o så otroligt snäll. Ullis är även fadder till Jonathan
Vi ses jätte sällan men hörs i telefon o via sms ofta.

Sen har vi lilla söta Emma
Emma lärde jag känna när hon var flickvän till min lillebror, hon o jag jobbade tillsammans i några veckor som vikarier på samma ställe. Emma är en sån underbar tjej, jag önskar jag hade mer av hennes kvaliteér. Hon o min bror hann få 2 pojkar tillsammans innan de bröt upp o gick isär. Hela Emmas familj är super goa, träffar hela bunten regelbundet då någon av dem fyller år. Emma var det givna valet att tillfråga som fadder till mina 2 yngsta barn.
Jag vet att vi kommer ha kontakt resten av livet

Sen då.... jo Nettan
Nettan kom in i mitt liv när jag väntade Milo, hon flyttade in vägg i vägg med mig.
En granne som mycket tidigt visade bli en kanon vän. En sån som man alltid kan lita på, sån man kan prata med om allt. En som säger sanningen o tål att få den tillbaka. Extra pluss att hennes barn o mina små leker, att hennes gubbe o min gubbe oxå fann varandra

Och så får vi inte glömma Marianne
En av mina allra äldsta vänner, lärde känna varandra när jag var 13 och hon var 12.
Vi fyller på samma dag o har genom åren alltid haft en inbördes tävlan om vem som hinner gratta vem först.
Mariannes mamma, pappa och syskon är toppen, jag var ofta barnvakt åt hennes yngre systrar när de var små.
Marianne o jag är totalt olika som personer men vi har samma moral, samma logiska tänkande o samma syn på rätt o fel...Och totalt olika smak när det gäller killar. Med Marianne harjag haft massa skoj o några av mina mest korkade misstag i livet har skett tillsammans med henne under lite "lätt berusning i ungdomens glada dagar"
Jag är jätte glad att vi åter fått kontakten som varit borta under några år.
Ses inte ofta o hörs inte heller så ofta men finns för varndra o det vet vi om.

Sen har vi ju då Jenny L
Ett yrväder utan dess like... jaa jisses vad skoj vi haft genom åren.
Lärde känna varandra under högstadie tiden, hamnade senare i samma klass på gymnasiet. Och en vacker morgon väckte hon mig med resväskorna stående brevid sig.. hon o min pappa hade bestämt att hon skulle bo hos oss ett tag...
Även med Jenny har jag haft nåra mindre trivsamma händelser som jag idag inte är så stolt över.
Jenny o jag har jobbat tillsammans o bott i samma område.
Jenny var även TOASTMADAME vid mitt bröllop, en hjälp som jag aldrig klarat mig utan.
Jenny har jag för tillfället inte så mkt kontakt med, men jag tänker ofta på henne o hopaps hon har det gott.

Någon jag ofta tänker på är Hanna
Min gamla kollega som alltid stöttat, hjälpt till vid behov o varit en kanon kamrat både på och utanför jobbet. Saknar henne o tänker ofta på henne. Vi hörs via sms regelbundet men jag måste ta mig i kragen o boka dejt med henne snart, uppdatera lite nyheter om inte annat.

Och sist men inte minst är ju då min tösabit Michelle
Flickvän till min lillebror, underbar tjej som alltid ställer upp med en hjälpande hand.
Hon är snäll o så underbar med Ola o Milo.
Jag önskar henne o brorsan egna små huliganer, lika underbara som mina.
Säger ofta till Michelle att hon är bäst... något som det ligger massor med sanning i....
Barnen avgudar Michelle... och det är inte så svårt...

Sen betyder mina syskon massor för mig, några betyder mer o några betyder mindre men jag älskar dem allihopa
Har inte kontakt med alla men det beror inte på att jag inte vill utan pga att livet ser så olika ut för var o en av oss